Äntligen - som jag har väntat..

I helgen fick jag för första gången kommentaren "Är det tvilligar??"

Fortfarande ingen som oprovocerat har klämt mig på magen, dock! Ska man verkligen klara två hela graviditeter utan att få uppleva främmande människors magtafsande händer? Låter för bra för att vara sant...

Haha! Jag måste ändå säga att jag minns dig som större förra gången, men det kanske bara är för att jag liksom är van att se dig med mage nu....

Tack för lånet av barn i helgen förresten! Viktor insåg såklart genast vem det var som behövde charmas lite och lade allt sitt krut på att charma byxorna av "fabbjo" Fredrik. Nu är vi plötsligt två i familjen som tycker att det där med knodd kanske inte vore så dumt ändå

Hihi, Ola och Viktor grejade med presentväckarklockan igår och så sa Viktor att han fått den av "Fabvo". "Jaha, och vad hette farbrorn då?" frågade Ola (som om nån visste vad han i klockaffären hette...). "Fedick!" sa Viktor triumferande. Så namnet fastnade tydligen, även om det var fel farbror för just DEN frågan...

Du ska förresten vara nöjd med att fabvo fedick inte såg det lilla monstret när vi kom hem sen, för då var det inte riktigt lika gulligt - bara trista mamma och pappa där, och så fick man sova alldeles för sent och helt fel blev det och det ylades och gräts och snorades om vartannat - sen piggnade han till efter middagen och vägrade somna förrän 21:30